Det roar mig någót alldeles särskilt att laga rätter som vanligtvis inte ses som hemmamat. Jamie Oliver är något av drottningen på denna typ av förfinad snabbmat (som oftast inte är ett dugg snabb på hemmaplan) och som du märker är jag inne i en Jamiefas. Det går i cykler det där.
Det blev hur som helst väldigt gott, men inte felfritt. Det hela har utvecklingspotential. De saker jag kommer göra annorlunda nästa gång är:
1. Fritera pommes friten två gånger. Jag var lite för lat och pallade liksom inte en vända till, men de blev en aning för slaka. Väldigt goda, men det riktiga krispet saknades.
2. Vad som verkligen blev krispigt var fisken, men jag tyckte att frityrsmeten blev lite väl tjock, nästa gång vill jag späda ut den så att det inte blir ett så tjockt lager. Smeten bestod av öl, mjöl och bakpulver.
Som tillbehör hade vi ett ärtmos med mycket gräslök och ett vitlökssås. Inget att anmärka på där. Perfekt.
Jag byter ämne.
Olle, du har vid flera tillfällen framfört kritik mot att jag har för höga krav på tillvaron. Att jag har svårt att nöja mig med det lilla och anspråkslösa. Jag har funderat på detta och kommit fram till att du har både rätt och fel. Rätt på så sätt att jag älskar att bara ledas av lustprincipen och ge mig hän. Känner jag för en middag ute? Visst! Har jag hittat en perfekt blommig klänning? Köp! Ska vi dricka vatten eller vin? Vin för bövelsen! Och så vidare. Men. Även om jag stundtals är ocharmigt bitter för att jag bara inte kan säga upp mig för att skriva klart min bok, att jag inte kan spontanköpa en pastellig Smeg-kyl och inte kan pendla till Vietnam så har även jag förmågan att se det stora i det lilla, Som det heter. Låt mig därför sjunga en lovsång över det som är smått och hyfsat tillgängligt men ändå så vackert att hjärtat darrar till. Många av dessa saker är matrelaterade.
Here it goes:
Min näsa mot Heddas kind, som är så len att man liksom flyter in i den. Ljudet av blåmusslor som rörs om i ett bad av vitt vin. Och apropå det: att bada på natten. Att bada i regn. Att bada. Att duscha. Den första klunken rödvin när man kommer hem från jobbet en i övrigt jävlig dag. När man försvinner in i en bok så mycket att man nästan glömmer bort sitt eget liv. När jag har flow i mitt eget skrivande. När folk säger fina saker om det jag skrivit. Hemtrillade köttbullar med smörigt potatismos, rårörda lingon och gräddsås. Latteskum om morgonen. En ilsken espresso efter maten (men helvete här är jag ju mentalt på restaurang igen). Nytvättade lakan. Att läsa hela DN. Att få folk att skratta. Att skratta själv. Havskräftor (fast det är ju skitdyrt iofs). Att ha tid att stå i köket typ en hel dag. Att städa bokhyllan och se alla härligheter man ännu inte tagit sig an. Att promenera hem på natten med musik på tinnitushög volym i öronen. Att dricka för mycket vin tillsammans med sina vänner. Att sitta på balkongen och läsa under sommarnätter. Komplimanger. Biopopcorn. Och film därtill så klart. Finlandskryssningar (nej, jag är inte ironisk). Potatisgratäng. Det fantastiska dallret i en creme caramel.
Jsg skulle naturligtvis kunna fortsätta, men jag måste gå och börja planera nästa veckas matlagande nu. Och se Pluras kök samtidigt.
/Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar