Risotto in the making - är det det här som kallas kärlek?

Jag är ju inte den som slösar med hjärtan i statusuppdateringar på Facebook. Inte den som skickar "styrkekramar" eller för den delen avslutar mejl med "kjamiz". Inte heller har jag något väggord där det står "Love" hemma. Det här betyder dock inte att jag hatar kärlek, jag är bara inte 12 år. HOWEVER. I linje med ovan så kan jag också störa mig på slentrianmässiga formuleringar som "mat ska lagas med kärlek". Jag håller visserligen med om att det är sant men det låter så tillrättalagt och uppenbart. Lite "hundvalpar är söta" över det hela. Men om det är någon gång det verkligen tål att påpekas att mat ska lagas med kärlek så är det just i fallet risotto. Det är ju egentligen inte särskilt svårt att laga risotto, det kräver bara en känsla för smakbalans och ett stort tålamod. Man måste ju verkligen stå där och röra som en jävla idiot medan man pytsar i buljongen. Risotton är en uppmärksamhetskrävande rackare, lämnar man den mer än en halvminut så kan det bli katastrof.

Häromveckan testade jag att göra en tomatrisotto. Mot slutet blandade jag i strimlade soltorkade tomater och halverade körbärstomater. Kärlek! Just den här gången serverade jag det som en sidedish till kycklingfiléer som lagats i ugnen tillsammans med vitt vin, vitlök och örter. Annars så är ju oftast risotton som bäst som ensamrätt. Tycker jag.

Ämnesbyte.
Men det var värst vad kaxig man kan vara angående min Bucket list då! Du må ha kokat kräftor Olle, men har du gjort det här???:

- Hoppat från en balkong på Kos?
- Läst fyra Nigellakokböcker från pärm till pärm under en dag?
- Flashat boobsen på en balkong i Södertälje?
- Blivit anmäld till granskningsnämnden två gånger?
- Ätit orm for crying out loud?!
- Fött barn?

NÄ, TRODDE INTE DET VA?

Kom tillbaka när du bockat av.

/Malin