That rug really tied the room together

Det händer att jag vaknar med ett ryck ur sömnen och tänker på dina vitlöksostsfyllda smördegsknyten.

Det hände nyss också, tupplur i soffan av posttraumatisk arbetsveckotrötthet, men jag hann bara påminna mig om hur chilin liksom gjorde sig bekant med vitlöksosten innan jag insåg att du antagligen i just detta nu famlar i blindo medan du försöker hälla sprit i din man och åstadkomma något förträffligt av den här kvällen. Men det går inte. För du vet ju inte hur man blandar en perfekt white russian.

Vi spolar tillbaka bandet. Jag är antagligen arton år och white russian är den första drink jag kommer mig för att blanda på egen hand. Det är kanske också den enda drink jag vet hur man blandar - jag har nämligen övat i tysthet under ett halvt decennium. Har man väl sett The Big Lebowski, detta fantastiska bowlingäventyr om jakten på upprättelse och en perfekt vardagsrumsmatta som verkligen knöt ihop rummet, är det väl svårt att inte älska the caucasian. Drinken pimplas av såväl bowlingdrägg som överklassdonnor filmen igenom och jag förstod direkt att det där var drycken som skulle definiera mitt liv i myndighet.

Jag jagade länge ett recept lika perfekt som det the Dude dricker, numera flyttar gränserna däröver. Länge gjorde jag white russians efter Hotel Reisens modell, hälften mjölk och hälften grädde som rörs ut med en skvätt vodka och sedan hälls över ett glas som bottnas av kahlua. Is och mörka maraschinokörsbär. Det är en fantastisk drink, men rastlösheten har drivit mig vidare.

Idag använder jag min blender, plockar fram vodkan ur frysen och tar kahluan från kylskåpshyllan, blandar dem med en liten skvätt espresso - här får man passa sig så att kaffet inte dominerar kahluan - och låter dem bli snömos med isen mellan blenderknivarna. Sedan låter jag glass och grädde vispas till kräm i samma kärl - för är det något jag lärt mig av dessa år med white russians så är det att mjölk bara bör användas i undantagsfall. Konsistensen ska vara så tjock att man kan lägga en chokladbit ovanpå utan att den sjunker.

Hoppas att Gunnar gillar den lika mycket som jag.

/Olle