Så jävla typiskt spaggar att sno matspecialiteter från Tjörn, hälla en jävla massa sprit på det och sen påstå att det är en italiensk klassiker. Patetiskt.
Min relation till tiramisu är inte lika passionerad som din. Det är gott visst, men det är lite som att få en käftsmäll i dessertform. Tre tuggor och jag vill aldrig äta mer. Någonsin. Jag lägger mig ner på golvet med armarna om magen, vrider mig fram och tillbaka, svettas och kvider för att jag är så mätt att det gör ont.
Ditt tiramisusnack fick mig hur som helst att börja tänka på desserter i allmänhet, och de som jag tycker är bäst i synnerhet. Här kommer hela listan:
1. En klassisk gino med vaniljglass. Vit choklad som smälter över jordgubbar, banan och kiwi, det säger liksom sig själv att det blir bra. Ibland rostar jag kokosflingor och strör över tillsammans med chokladen innan jag sätter in i ugnen, men det är inte nödvändigt.
2. Chokladfondant. Man vet ju hur det är när man bakar kakor, smeten är egentligen alltid godare än det färdiga bakverket. Därför är en halvfärdig kaka med rinnande innanmäte och tjusigt namn så genialiskt.
3. Frozen cheesecake, alltså den extremt ohippa 90-talsanrättningen som är som en glass gjord på philadelfia, grädde och ägg, med krossade digestivekex och kiwi ovanpå. Om det är något jag kan få en plötslig längtan efter vid helt orimliga tillfällen så är det just denna dessert. På min sjuttonårsdag hade jag fest hemma i föräldrahemmet och hade almbitiöst nog gjort cheesecakes till detta tillfälle. Det mesta gick åt direkt men det som blev över fick stå kvar på köksbordet och smälta ut över mammas duk. Vid tvåtiden hittade jag några personer runt faten som stog och med hjälp av fingrarna slickade i sig det som nu mest var en sås.
4. Äppelgranité med melon och mynta. Man häller alltså en bättre äppeljuice i en ugnsform exemplevis, pressar i citron och häller i ett par matskedar florsocker. Blandar och ställer in i frysen. Efter några timmar tar man ut det som nu ser ut som en slags isglass. Man raspar upp det med en gaffel och får på så sätt ett isigt fluff som man lägger över bitar av honungsmelon som man blandat med hackad mynta. Förslagsvis i ett cocktailglas.
5. Jag gillar också desserter som är som drinkar. Att lägga några kulor sorbet i ett stiligt glas och hälla mousserande vin över, det är flott och gott.
Nåväl. Ikväll nära jag såg ut på det gråa vädret konstaterade jag att det är en kväll som kräver ett glas zinfandel. Ett stort glas. Och jag tänkte på det magiska med rödvin och hur in i helvete svårt jag har för människor som inte uppskattar denna dryck. Jag inser att detta säger mer om mig än om dem (nä, det där skrev jag bara för att jag kände mig tvungen), men folk som till exempel bara dricker vitt vin - det är ju lite Tomas Ledin-lyssnare över dem, inte sant? Det är människor som tycker att vita jeans är "fräscht", att pad thai är för starkt och att Braveheart är den bästa filmen som någonsin gjorts. Men jag kan absolut tänka mig att vara vän med sådana här personer, jag känner flera som är riktigt trevliga, men jag skulle nog däremot aldrig kunna tänka mig att dela liv och säng med en sådan person.
Jag har många andra fördomar som bottnar i matpreferenser också, till exempel:
- Vitlök är en vattendelare. Det är svårt att älska människor som inte älskar vitlök.
- Människor som inte kryddar ordentligt när de lagar mat. Det gör mig bara sjukt provocerad.
- Människor som påstår sig uppskatta sallad mer än en bra tillagad hamburgare. Det är ju så uppenbart att de är falska jävla lögnare.
- Vuxna människor som inte vågar testa nya smaker. Osexigt.
Ah, det finns fler saker, jag är ju en smula intoleransintolerant också och tror inte riktigt på att alla är så allergiska som de säger till exempel.
Sådärja. Nu framstår jag som en riktigt härlig person. Jag summerar, för att vara en kvalitetsmänniska ska man uppskatta: rödvin, blodigt kött, feta såser, kryddor, nya smaker. Det är liksom mat som är som flamenco - blod och passion och liv. På andra sidan muren finns torra kycklingfiléer, quorn, sallader och lightprodukter - alltså mat som är som en illa dansad bugg kanske, eller en mellanstadietryckare i slow motion. Blodfattigt och färglöst.
/Malin
PS. Olle, förresten, Romerska bågar är verkligen skitäckligt. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar