Först och främst, apropå dina pommes frites och fritering i allmänhet. De här människorna som påstår sig föredra sallad framför hamburgare, det är PRECIS samma personer som efter en resa till Spanien kommenterar hela upplevelsen med "visst var det härligt och varmt och så där, men ALL mat är ju friterad och känns så himla OFRÄSCH!" Ja, ve och fasa.
Nog med versaler och hets mot fräsch folkgrupp. Grillning! I fredags var jag sjukt peppad på att grilla makrill. Jag och mina kryckor tog oss till Hötorgshallen och döm om min förvåning när ingen av fiskdiskarna hade makrill. Det här var alltså en av de stunderna då jag HATAR att bo på ostkusten, eller kanske ännu mer hatar att inte bo på västkusten. Hur kan man inte sälja makrill? Nåväl. Det blev tonfisk istället. Till detta färskpotatis, chilicreme, wasabidressing och sallad. Mycket lyckat trots allt. Om man bortser från en andra gradens brännskada som inte drabbade mig.
Men makrill alltså. Den godaste fisk jag vet. Köttet är mörkt och det lär vara på grund av att makrillen är en asätare. Oglammigt onekligen, men det går inte att lägga för mycket vikt vid det. En billig fisk är det också, kanske inte så mycket i Hötorgshallen som när man köper den direkt från fiskebåten i Skärhamn dock. Om du kommer över makrill Olle, så föreslår jag att du tillagar den så här (på mormors och mammas vis):
Filea fisken och vänd filéerna i vanligt vetemjöl som blandats med salt och peppar. Stek i smör, för guds skull.
Gör en sås på grädde, vitt vin, fiskbuljong och obscena, jag menar groteska, mängder dill. Servera fisk och sås med färskpotatis.
/Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar