Söta bröd med sura degar

Provade ju på det här med surdeg i våras, men fastnade inte riktigt. Min deg drog till sig bananflugor och så orkade jag helt enkelt inte hålla på längre. Men så här om veckan kom en vacker kanadensiska till Uppsala, hon hade med sig en surdeg som överlevt i generationer och en flygresa över Atlanten (degen har enligt tradition ett pojknamn som börjar på O, den första degen hette enligt legenden Oliver och Tess deg heter Oscar, när hon berättade om när hon packade upp efter flygresan innan jag riktigt greppat vad det hela handlade om var det plötsligt "Oscar all over" hennes packning. Men det var alltså inte en Hitchcockianskt styckmördad liten pojke utan en surdeg som exploderat tiotusen fot över marken). Jag fick överta en deciliter och den överlever uppenbarligen även i mitt kök. En fantastisk surdeg på många sätt och vis, en helt annan grej än det jag bakade med i våras, oavsett om man gör små portionsbröd eller stora limpor, lika bra resultat på råg som på vete.

Och så fick jag plötsligt en vansinnig idé: har någon provat att baka söta bröd med sura degar? Jag skulle i alla fall göra det, en enorm laddning vetebullar mättade med kanel och kardemumma.

Det blev sådär. Kanelbullarna smakade ganska illa, liksom sött och surt i en helt oattraktiv kombination, och en kompakt konsistens som var direkt obehaglig när man förväntade sig fluffiga kanelbullar. Men om man skar dem i bitar och torkade dem i ugnen några timmar blev det istället alldeles utmärkta surdegsskorpor med en fin ton av kardemumma just innan kanelen fyller hela gommen. Rekommenderas!

/olle