Det går trådar från maten ner till en lycklig plats

Vi har ju pratat om detta med nostalgi tidigare. Om barndomsminnen av romerska bågar och vuxenekvivalenter. Och så har du ju retat mig en del för det där med att jag stuvar makaroner, att det förutom landets samlade skara sjuttioåriga damer bara är jag som ägnar mig åt det.

Men nu har jag ju till och med Sigge Eklund på min sida, precis som de i senaste podcasten steker köttbullar och pommes frites fast det egentligen inte är objektivt jättegott måste man ju kapitulera inför det faktum att det går trådar från maten ner till en lycklig plats. Barndomen. Farmor. Köket med den gröna strukturplastmattan. Vill jag ha sju korvskivor eller åtta? Inga problem. Inga banklån. Inga ex. Inga övertidstimmar. Ingen prestationsångest.

Bara makaroner som kokat långsamt i smör och mjölk, persilja som just plockats in från balkongen och små söta körsbärstomater ur krukan, sju eller åtta korvskivor. När man står vid spisen kan allt runt omkring falla sönder för jag är ändå på en lycklig plats.

/Olle