Smör

Det finns många vackra filmscener, onekligen. Det kan handla om storslagna landskap eller storslagna kärlekar. Om blickar och begär, och om tankar och viljor som lyfter bortom det förväntade. Eller om smör. En av de sista scenerna i Julie och Julia, den när Julie "offrar" ett kilo smör på Julia Child-museet, det är för mig ren poesi.

Det finns ingen annan råvara som kan lyfta sina matvänner så högt som smöret kan. Alla framstår i bättre dagar i sällskap av smör. Den skarpa, lite aggressiva löken  blir till din bästa kompis när den får bubbla i smör. Den långsint skitsura rabarbern blir tillsammans med smör och socker i en paj som en uppiggande klapp på kinden.

Smör. Ingen kan säga ordet som Göran Persson.

Jag tänker på ditt Sigge-inlägg. Två saker tänker jag.
1. Källkritik. Jag skulle verkligen vilja testa hur mycket du kan äta. Sitta bredvid och se dig sänka en calzone efter att du ätit en bit chokladtårta. Om du sen somnar så lovar jag att torka bort dreglet från hakan innan jag instagrammar ut bilden, men inte förrän jag sett dig äta en huvudrätt efter en trerätters så kan jag fullständigt tro på att du lever upp till det du gör anspråk på.
2. Hur gick det med musslorna? Det såg fint ut.

Ikväll har jag alltså lagat risotto med timjan och rosmarin. Och mycket smör.

/Malin