Det här med fördomar, normer och strukturer. Trist tycker jag och många med mig. Som när man äter middag med sin man på restaurang, han beställer fisk och jag kött. Men ALLTID när servitör-hen kommer in så placerar hen tallrikarna fel. För det är ju SJÄLVKLART så att mannen tar den blodiga köttbiten med den feta såsen och kvinnan den skirt vita fiskbiten med freeeescha tillbehör. Samma sak med dryck. En beställer öl, den andra vin. Ölen hamnar alltid vid mannen. En beställer espresso, den andra cappucino. Espresson hamnar alltid vid mannen. Och så vet vi ju sen gammalt att män, särskilt singlar, gillar jättestarka röror.
Jag skulle kunna ta vilken man som helst i jättestarka röror. Utmana mig.
Jag tänker att samma tunga sjok av idioti vilar över förhållsningssättet till barn och mat. Man FÖRUTSÄTTER att barn ska vara krångliga och att de ska tycka om menlös mat som är vit, len och eventuellt lite söt. Men det där tror jag delvis beror på att det är just den typ av mat som presenteras för dem. Och hur ska de då kunna förstå att de älskar vitlöksspäckad lammstek?
Vi lagar extremt sällan särskild mat till Hedda och har inte heller taggat ned ambitionsnivån på matlagningen sen hon kom i i vår värld. Vi äter chiligrillade räkor mycket oftare än falukorv och så vidare. Hedda ÄLSKAR chiligrillade räkor. Sist vi åt det blev Gunnar och jag inte mätta eftersom vi bara satt och skalade och gav räkor till Hedda, medan hon hojtade "mera kräkor, mera kräkor!"
Och idag då. Hedda och jag går till vårt lokala creperie för att äta middag. Jag beställer crepe med hemgjord jordgubbssylt till henne och en chevresallad till mig. Hur slutade det då? Hon åt upp min gratinerade chevre och jag åt upp pannkakan.
/Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar