måndag 17 december 2012

Sektfritt

Jag tror verkligen inte på sektrisotton. Vad är det, konkret och objektivt, som gör Saltå till en bra leverantör av cerealier? Jag kan acceptera att man vill stödja lokala och småskaliga, som exempelvis det magiska mjölet från Vattholma och en kvarn med anor från 1300-talet, men Antroposoferna verkar ju bara vara giriga industrialiserade spannmålskapitalister?

Just nu gör jag risotto på ris från Zeta, det är helt OK även om jag inte riktigt fått till konsistensen sedan jag började med just den här sorten. Hur föredrar du dina korn? Jag känner att ju mer risotto jag lagar desto snävare blir spannet mellan överkokt gröt och hårt al dente. Mitt ideal är liksom en kropp som man bara smälter sig igenom för att sedan möta en kärna med tänderna som just knäpper till när man når den mellan tänderna.

Sist jag gjorde risotto nådde jag alltså inte riktigt dit, men jag fick ändå till en riktigt bra kombination med spenat - alltså aldrig provat förut - och det smakade över förväntan. Jag hade först tänkt blanda i spenaten i risotton, men jag fräste den istället snabbt tillsammans med vitlök och finhackad gul lök för att sedan breda ut den som en bädd risotton kunde vila på. Jag sov gott efter det där.
/olle

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar