Ve mig. Här sitter jag i en skrud vävd av tagel, tistlar, skam och skuld och SKÄMS över den tid som förflutit sedan jag bloggade senast. Jag tänker att någon form av straff vore på sin plats, förslagsvis ett dödsstraff. Det är rimligt. Så jag har ägnat några nätter åt att komponera min sista måltid och nu tror jag att den sitter.
Förrätt: Havskräftor i all sin enkelhet. Färska som satan, i princip direkt ur det brusande hav (ingen jävla å.) Till det oanständigt dyr champagne. Jag tänker att det skulle vara roligt att ta sig ett sms-lån och köpa skumpa för, det sista man gör liksom. Det är ju inte direkt så att jag behöver ta konsekvenserna.
Huvudrätt: Coeur de filet provencale. Ja, jag vet, det känns lite omodernt och traditionellt. Men herregud, vem bryr sig? Det är ju en i sanning perfekt anrättning. Allting man kan önska sig finns där: rött kött, potatis, vitlök samt vulgärt mycket smör. Till detta vill jag ha ett sammetstungt rödvin lika vackert som blodet i Bram Stokers Dracula.
Dessert: Det här har varit den svåraste delen men efter mycket tankemöda har jag kommit fram till vilken smak jag vill ska dröja kvar i munnen när jag somnar in eller blir skjuten i skallen eller hur vi nu bestämmer oss för att gå till väga med det där. Marängswiss. Det fluffiga, barnsliga, söta. Kanske är det en slags snuttetrasa där i slutet. Kanske är det bara förbannat gott.
/Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar